Valet i USA

Det kan knappast gått någon förbi att det vankas presidentval i USA, såväl dagstidningar, morgontidningar och tv är fyllda om ett primärvalen. Det vill säga det val som ska avgöra vem som blir de två största partiernas presidentkandidat, en komplicerad och utdragen process där "supertisdagen" den 5 februari sägs avgörande.
Precis som vanligt är primärvalen smutsiga, kandidaterna gör sitt bästa för att smutskasta sin motståndare och ge vaga löften om politiken när han (eller hon) nu ska bli president. I Sverige röner kampen om vem som ska bli demokraternas kandidat mest intresse. Dels beror detta på att man i Sverige (och kanske också i Europa) ser demokraterna som mer europeiska i sitt tänkande än republikanerna, men också därför att demokraterna har framställt sig som miljövänner och motståndare till Irakkriget.

Intressant nog så domineras inte primärvalen av dessa frågor, såväl miljöfrågan som problemen i Irak har hamnat i skuggan av ett nytt, uppblossande problem. Den amerikanska ekonomin är på nedgång, flera banker och bolåneinstitut går på knäna och inflationen har skjutit i höjden. Pesimissmen breder ut sig bland de amerikanska väljarna, och man oroar sig nu mer för sina jobb än att isen på Nord- och Sydpolen smälter, eller att Irakkriget slukar ofantliga summor. Så den nu som nu trodde att Irak eller miljöfrågan ska bli ämnen som dominerar i den framtida presidentvalkampanjen får nog tänka om.
De två frågor där demokraterna troligen räknade med skulle kunna avgöra valet håller nu på att rinna dem ur händerna. Inte nog med det, bråken mellan Obama och fru Clinton kanske riskerar att fjärma väljarna från demokraterna vid presidentvalet, något som troligen orsakat utspelet om att smutskastningen måste sluta.
Vad som däremot är intressant är att se hur de båda huvudkandidaterna nu slår lite knut på sig själva, båda påstår sig vilja dra tillbaka de amerikanska trupperna från Irak. Frågan är bara om det är möjligt, Bush senaste truppförstärkning har onekligen gett önskad effekt och våldet har trappats ner. I takt med att temperaturen höjs i USA, så har också medias fokus lämnat Irak och nu får till och med vi läsa om vad kandidaterna ätit till frukost.

För republikanerna är detta förstås goda nyheter, för även om stödet för Irakkriget ökat något, så är det fortfarande ett politiskt ok som är svårt att skaka av sig. Fokus på något annat än kriget och miljön - frågor där republikanerna är svaga - är förstås en bonus. Dock är inte partiet helt hjälplöst, senator Bob McCain kan mycket väl bli partiets joker, speciellt som anklagelser om att han smitit från sin militärtjänst o.s.v. lär falla på sin egen orimlighet. Som soldat i Vietnam blev han krigsfånge, en bakgrund som George W. Bush saknade, och som i många avseenden legat honom i fatet.

Oavsett vem som nu vinner, så är det dock ingen agenäm uppgift för den kommande presidenten. USA är som sagt på väg mot en konjukturnedgång, hur stor och långvarig den kommer bli är omöjligt att säga i dagsläget. För även om man nu inte ska måla fan på väggen, så finns det tecken på att det kan bli en djup och långvarig konjukturnedgång. Oavsett vad så kommer USA:s näste president att få tackla en rad problem, ett enormt budgetunderskott, en konflikt i Irak som näst intill är omöjlig att lösa utan att förlora anseende, en uppblåssande konflikt mot Iran, miljön och en ekonomi i fritt fall.
Om nu McCain vinner, vilket jag inte alls finner helt omöjligt, kan hans arbete dessutom försvåras av att de båda husen domineras av demokraterna. Hans möjligheter att skapa någon form av koncensus i styret kommer försvåras, och risken är således stor att detta kommer drabba ekonomin.

Varför ska då vi bry oss om detta? Ja, det kan man ju fråga sig, men oavsett vad man nu anser om USA så har utvecklingen där stor betydelse för Sverige och EU.