Återigen är Afrika på tapeten igen, men den här gången handlar det inte om krisen i Sudan och vad som händer i Darfur, inte heller handlar det om Somalia och den tragedi som drabbar befolkningen där. Nej istället är det ett land många ser som ett föredöme och ett relativt välordnat land, nämligen Kenya. Oroligheterna har sin grund i det nyligen avslutade presidentvalet den 27 december 2007 då den sittande presidenten Kibaki vann, och oppositionsledaren Raila Odinga manade till protester.
De första protesterna slogs brutalt ner av polisen och Kibakis milis, och redan på detta stadium kunde man faktiskt se grunden till vad som nu håller på att hända. Nämligen det faktum att såväl Kibaki som Odinga har tappat kontrollen över det monster man skapat. För precis som många andra som nyttjat våldet som inrikespolitiskt vapen, är riskerna otroligt stora och möjligheterna att återfå kontrollen små. Inte nog med att protesterna mot Kibaki har politiska undertoner, det finns en djupare - och potentialt farligare - orsak till protesterna, nämligen etniska.
Tyvärr verkar varken Kibaki eller Odinga intresserade av att försöka finna en fredlig lösning på detta problem, det senaste mötet visade med tydlighet hur ointresserade dessa herrar är av att finna en politiskt hållbar lösning på problemet. Och samtidigt som halvhjärtade försök från omvärlden att medla inte lett till något, så fortsätter alltså våldsamheterna.
Denna våldsspiral har nu spritt sig över landet, och frågan är nu inte längre om, utan när det kommer att explodera över hela landet. Ännu mer oroväckande är de etniskt betingade våldet, något som onekligen för tankarna till vad som skedde i Rwanda under 90-talet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment