Tuesday, February 5, 2008

Supertuseday

Idag är det inte bara Fettisdagen, utan primärvalen i USA närmar sig sitt avgörande och det är mycket möjligt att vi idag får de första indikationerna på vem som blir årets presidentkandidater. Som vanligt ligger fokus i Sverige på demokraternas kandidater, och då speciellt senatorerna Obama och Clinton, vad som händer i det republikanska lägret är - av någon underlig anledning - näst intill ointressant.
En annan underlig fokusering runt valet är medias - i bland annat Sveriges - intresse över vilken kändis som stödjer vem. I flera veckor har vi nu kunnat läst om vem av kändisarna som ställt upp för vilken kandidat och så vidare. Nu senast kan vi läsa om vilka Reinfeldt och Olofsson helst ser som segrare, och Nina Persson i "The Cardigans" har spelat på en av Obamas möten. Frågan är dock hur pass stort inflytande detta egentligen har?

Jag är nämligen tveksam, inför förra presidentvalet gick - bokstavligen - Hollywood mangrant ut och stödde John Kerry. Rent generellt är Hollywood ett starkt fäste för Demokraterna, men inför förra presidentvalet var hypen och kritiken mot den sittande presidenten George W. Bush massiv från Hollywood. Den främste kritikern, Micheal Moore, såg dessutom till att släppa sin film "Fahrenheit 911" i samband med presidentvalet för att försöka påverka väljarna. Trots detta blev presidentvalet en sorglig historia för demokraterna, och Bush vann tämligen lätt och övertygande (till skillnad från det föregående valet).
Så frågan är således spelar kändisarna någon roll?
Jag är tveksam, det är möjligt att det ger kandidaterna någon form av möjlighet att få röra sig med USA:s svar på Europas kungahus, men i övrigt tror jag faktiskt Hollywoods påverkan är tämligen minimal. För som sagt i det förra presidentvalet var stödet från Hollywoods elit massiv, trots detta lyckades inte Kerry nå ända fram. Inte ens Moores film lyckades på något sätt påverka USA:s befolkning, vilket med största sannolikhet visar på Moores storhetsvansinne och brist på någon form av verklighetsförankring.

Även i år kommer Hollywood att ställa sig tämligen mangrant på Demokraternas sida, republikanska skådespelare är ungefär lika ovanliga som eskimåer i Sahara (en överdrift jag vet, men ni fattar vinken). Och oavsett vad nu massmedia i Sverige säger kommer detta inte på något sätt att påverka valresultatet, snarare tvärt om.
För jag är tämligen övertygad om att Hollywoods stöd för Kerry i många stycken var kontraproduktivt, speciellt då Micheal Moore. För jag tror snarare att det massiva stödet till Kerry gjorde att republikanerna tvingades plocka fram sitt triumfkort, nämligen kristen etik. För vad vi nu än må tro så är den viktigaste väljarkåren inte en vit, medelålders amerikan eller en ung frusterad afroamerikan. Nej, USA:s viktigaste väljarkår är invandrande latinamerikaner. Detta är den utan tvekan snabbast växande minoriteten (eller majoriteten kanske) i USA, och hos dessa är Hollywoods politiska preferenser inte mycket värt.

Nu kanske någon vän av ordningen undrar på vilket sätt denna, till vissa delar marginaliserade grupp kan söka sig till republikanerna. På vilket sätt kan ett ultrakonservativt parti få stöd av dessa?
Det är förstås en bra fråga, och svaret ligger just i kristen moral. Den stora majoriteten av USA:s latinamerikaner är katoliker, och jag tror de flesta är väl medvetna om vad den katolska kyrkan har för åsikt i frågan om t.ex. aborter och genforskning. Frågor som demokraterna generellt sätt har en rätt, jämfört då med republikanerna, liberal inställning till.
Vad Hollywood har för åsikt frågan behöver vi förstås inte nämna, annat än att många förespråkar ännu mer liberala åsikter än demokraterna. Alltså är det således tveksamt om Hollywood egentligen har någon egentlig politisk makt, jag är faktiskt tveksam.

No comments: